Svenska
English
Jag har läst din kommentar flera gånger. Du är nog en tänkande människa för det tog mig en bra stund att sätta mig in i ditt resonemang. Själv har jag nog svårt att nå dit för egen kraft. Lite poesi tycker jag du också har åstadkommit med "flodvåg" och "rotorn som rider på sinusvågens positiva flank".
Dock tror jag du sätter för stor betydelse till rotorns remanens för om man bryter rotorledarna så kommer rotorn inte att följa med alls i det roterande magnetiska flödet. Den står stilla, eventuellt kan den rycka lite obestämt åt vardera riktningen. Den saknar liksom helt styrsel.
Detta är enkelt att konstatera på en släpringad asynkronmotor som ju startas med tillslag av primärströmmen och bruten rotorkrets. Då blir primärströmmen så gott som helt reaktiv förutom den lilla aktiva ström som går åt till att magnetisera statorn. Det man bruka kalla järnförlusterna.
Sedan kortsluts rotorkretsen succesivt med "ohmska" motstånd tills full hastighet på rotorn uppnåtts. Fördelen med denna startteknik är att den dämpar startströmmen till ett minimum, startströmmen blir inte högre än magnetiseringsströmmen plus den effekt som åtgår till att varva upp rotorn och till värmeförlusterna i startmotstånden. En annan väsentlig fördel är att startmomentet ökar kraftigt tack vare att "kortslutningseffekten" uteblir i startögonblicket. Det blir full kraft på en gång om man så säger.
Jag brukar jämföra asynkronmotorn vid en transformator med primär- och sekundärkrets. Vid "fastlåst" rotor blir den just en sådan fastän kanske med lite sämre verkningsgrad p.g.a. luftgapet mellan rotorn och statorn.
