Tack för goda råd och intressanta inlägg.
Nu ska det bli mer av annat än vetebröd och söta kakor som jag tyvärr gillar skarpt.

Det blir vanligen annat också. Jag gillar kokta rotfrukter som potatis, morötter, selleri, palsternacka osv. Min mage mår bra av sånt. Jag har aldrig provat rovor men jag är lite nyfiken på hur de smakar. Nu tänker jag emellertid med det snaraste införskaffa ett ½ kilo strömming att steka. Jag älskar stekt strömming men äter det alldeles för sällan. Det blir liksom inte av. Kanske är det till viss del lättja eftersom det är lite pyssel med det ändå. Det är lättare att steka t.ex. en kotlett.
Senast jag åt stekt strömming var i december då jag besökte min kompis för att visa min nyinköpta digitalkamera. Kameran möttes med största ointresse av honom. Allt som har med digital teknik och datorer att göra ser han på med förakt. Istället älskar han att prata om det som var förr. Jag får ibland ett intryck att allt var bättre förr. Prata politik med honom går bara inte men jag tror han är konservativ. En konservativ arbetare. Ohh, denna för mig så bisarra och förrädiska men alltför ofta sanna kombination. Jag var själv sådan när jag en gång började mitt arbetsliv som bilreparatör på en bilverkstad. Vid närmare eftertanke så kanske jag upplevde det som "det naturliga", "det enkla", det som jag då kunde "greppa" och förstå. Lärarinnan i svenska på KomVux talade en gång om "social Darwinism" vilket jag tycker är något som kan anknyta till det.
Min senaste upptäckt i politiken är att (s) och (m) nu blivit konkurrenter istället för som tidigare varandras motpoler. Politiken individualiseras till de båda partiernas ledare som ställs mot varandra i något som kan liknas vid en "kapplöpningstävling". Opinionsmätningar görs därför ständigt om de båda partiledarnas s.k. "förtroende". Innehållet i politiken förminskas och partiernas ledare liknar mer karismatiska frikyrkopredikanter som var och en skall väcka en "frälsning" hos så många som möjligt. Den som hört Obama i USA förstår vad jag menar. Ju närmare valet kommer desto mer tillåtet blir det tidigare otillåtna. Detta är något nytt här i Sverige och nu börjar det mer och mer likna kapitalismens urhem USA, och som dagens bourgeoise ser som sin givna förebild. Genom sin bildning och sitt kapital kan bourgeoisien driva förändringarna trots att de är i klar minoritet. Påverka massan kan de enkelt göra eftersom de äger i stort sett varenda dagstidning och media överhuvudtaget. De äger så att säga "pennan" som är det effektivaste vapnet mänskligheten någonsin skådat.
Av den traditionella arbetarrörelsen finns inte mycket kvar.

Den har borgerligheten effektivt splittrat mellan de som dagligen går till ett arbete och dem som inte gör det.
Att det bland de sist nämnda finns ett antal som lever på kapital göms undan effektivt genom en reform om att förmögenhet inte behöver redovisas. Kvar återstår sjuka och arbetslösa som ska ha en spark där bak eftersom det är "deras eget fel". Så sjukt blir samhället med denna individfixering, det so(m) gärnar kallar "individens frihet". Visst låter det bra?
Solidariteten, kittet som håller samhället samman till en enhet, är förlorat. Kvar finns endast individer som kämpar var och en för sitt. Lönesättningarna är numera individuella vilket får arbetstagarna att glo snett på varandra i stället för att framgångrikt kämpa tillsammans. Den starke blir en vinnare, den sjuke och svage en förlorare. Den svage slås ut av konkurrensen - Social Darwinism är här nu. Kommer samhällsklyftorna tillbaka så kommer också missnöjet. Ur missnöjet föds frustrationen och ur frustrationen kommer våldet. Jag undrar vad som väntar.
LO styrs av (s) och därför börjar facken gå med på arbetsköparnas krav om lönesänkningar. Sänkta aktieutdelningar för aktieägarna är det dock inte tal om. De verkar minsann förtjänat sin lott med sitt så kallade "arbete" bestående av insatt kapital i förväntan om vinster.
Snart ryker nog den femte semesterveckan också eftersom förebildslandet USA endast har en (1) veckas allmän semester per år. Jag har en känsla av att geniknölar gnuggas och tankar smids på Timbro och i bourgeoisiens övriga tankesmedjor om hur denna förändring enklast ska kunna genomföras. Jag tror den diskussionen kommer snart i tidningarnas ledarspalter och debattartiklar.
De proletära kämpar som trots allt finns kvar radikaliseras alltmer och snart återstår väl inte mer än ett antal autonoma som kastar gatstenar i bankernas skyltfönster.
Är det förresten någon som vet vad ordet "kapital" egentligen syftar på?
Nåväl, nog nu med politiken, jag gillar min kompis som är elektriker och vi har många gemensamma intressen. Han har många goda sidor också, t.ex. är han så gott som alltid på gott humör. Det kan inte jag skryta med precis. Han älskar stekt strömming och äter det ofta. Strömmingarna på bilden nedan har han stekt. Strax efter jag tagit bilden hade vi ätit upp dem. Det var jättegott.

- strömming.JPG (58.41 KB) Visad 2776 gånger
Pssst... Det blir tekniska grejer i mitt nästa inlägg.