Mitt allra, allra, första jobb var i en cykelaffär. Jag var i femtonårsåldern då. Affären låg i källaren på ett femvånings hyreshus. Det var på den tiden då det i varje samhälle fanns "riktiga" cykelaffärer som hette Cykel & Sport, Cykel & Radioaffär eller liknande. Jag gick i skolan på den tiden och jobbade där efter skolan och till 18-tiden då affären stängde. Lördagar jobbade jag förmiddagar. På kvällarna vid 16-tiden efter arbetets slut så samlades det en del folk i affären. En del köpte mycket, andra lite och några kom bara för att prata. Jag minns att det pratades politik bland kunderna och med han som ägde affären. Själv hade jag ingen aning om politik då jag bara märkte att det engagerade de som pratade om det. Affären var som ett socialt forum i kvarteret. Varför kan inte en sådan här interaktiv butik och forum fungera likadant? Eller måste man passera likriktaren för att passa in?

Svenska
English