Jag har bara dåliga erfarenheter av ved.
För ca: tio år sedan var jag ute och sågade ved (hjälpte en släkting) och det var mitt i vintern och ca: 20° kallt. Det var inte för kallt, men det var för blåsigt och det snöade lätt, men snön var mer som iskristaller. Jag kände hur ena kinden blev nedkyld och jag hade svårt att värma upp den igen. Senare på kvällen gick jag och hälsade på en granne och då kyldes kinden ned igen och ganska fort gick det. På vägen hem gjorde det riktigt ont och jag fick värk som inte ville släppa.
Ett par dagar senare gick jag till sjukan, men man hittade inget fel och de skickade mig till tandläkaren. Tandläkaren sa samma sak och skickade mig till läkaren. Tre månader och 28 läkar- och tandläkarbesök senare hade jag fått ansiktsnervsförlamning och hälften av alla tänder hade lossnat. Jag låg och tryckte fast dem om nätterna. Sov (korta stunder) gjorde jag utanför toan för jag hade kommit på att det enda som hjälpte var att skölja munnen i ljummet vatten. Kramperna i ansiktet var obeskrivligt smärtsamma och de kom med 2-4 minuters mellanrum dygnet runt och det varade i månader. Till sist ringde jag själv sjukhuset i Umeå för att få en telefondiagnos och man tipsade om att det börjat i tänderna.
Jag krävde att få tänderna ordentligt kollade och det visade sig att käkarna var smockfulla med var. En visdomstand fick dras ut och en tand fick rotfyllas sedan började det bli bättre och idag är det bra...känner bara lite stickningar i hakan emellanåt. Så kan det gå när man håller på med ved. Ved är helt enkelt livsfarligt.
