av Karro 09 okt 2009 15:59
Det finns en annan aspekt på det hela.
Låt oss säga att någon inte köper en CD, utan istället använder pengarna för att köpa något annat. Då innebär det att någon annan får inkomst istället och räknar man ihop tillräckligt många icke-CD-köpare innebär det att någon annan får ett jobb. Summerar man ihop detta, blir det en hel massa människor som INTE är arbetslösa, på grund av fildelningen. Antagligen överstiger detta antalet personer vida de antal kulturarbetare som skulle gynnas.
Det är ju samma mängd pengar vi pratar om, och kulturarbetare konkurrerar med vindturbintillverkare, eller vad det nu må vara, om samma pengar. Så om mindre spenderas på dyra CD och DVD, så innebär det faktiskt att ganska många gynnas av det.
Innan internet hade de flesta ungdomar begränsade skivsamlingar, för de gjorde bedömningar av hur många skivor de har råd med, och kan lyssna på. Man kunde ju inte lyssna samtidigt som man gjorde något annat, som att åka buss, förut. Nu konsumerar ungdomarna kanske 100 gånger mer musik, men för samma mängd pengar som förut. Pengarna för dessa 100 gånger fler skivor är inte reella. De skulla aldrig ha tillfallit mediaindustrin, men de påstår att det är en förlust för dem. De vill alltså ha en del av kakan som de aldrig haft, som idag andra får.
Internet har ändrat spelreglerna och ändrat konsumtionsmönstret. Det är bara att bita i det sura äpplet och inse det. Ungdomar (och andra) konsumerar en mycket större mängd musik/filmer än förut, men för samma mängd pengar. Det är en ekvation som inte går ihop utan fildelningen. Det är snarare i samma klass som att minska supandet genom att öka priset på alkohol. Dvs. de vill minska musik och kulturkonsumtionen genom att öka priset på varje konsumerad låt. Fast då kommer fildelandet och är här i samma kategori som hembrännandet.
Fy för alla hembrännare som får vinodlare i Frankrike att svälta!
Alltså bode motboken införas igen och straffen ökas avsevärt på hembränning, för att de stackars vinodlarna ska få äta igen!
Ibland går bara utvecklingen på och man kan inte stoppa den, utom möjligen införandet av en diktaturstat och planekonomi. Det öppna och fria samhället har ett pris - att det sker en konstant omfördelning av vilka som får betalt och vilka som inte får det.