M8e skrev:Vad spelar det för roll egentligen när lagringstiden och behovet av uranbrytning hur som helst skulle minskas?
Ja, ja... Jag tycker bara att det är så hypotetiskt alltihop.. Det jag menar är att man helt säkert måste bryta uran ändå. Frågan är om det räcker mer 20% rent uran och 80% "skräp" eller om det bara går att procenta i en liten del skrot. Det finns ju ingen lösning på dagens gigantiska mängder av giftigt avfall, varför göra mera??
Jag säger inte att det är en helt igenom kass idé, men händer en olycka som "bara" har en halveringstid på ett par hundra år så är det ändå en oöverblickbar katastrof för många, många generationer. Nu skriver man ju "lasts a few centuries", men vad betyder det?? Halveringstid? 20% av ursprunget? 0,001% av ursprunget?
Där är skon som klämmer; Det presenteras antaganden om att en teoretisk modell kommer att minska strålvärdena med oidentifierad mängd under en obestämd tidsrymd.
Sen kan jag rekommendera en liten bok som heter "Vi har regn men inte vatten" skriven av Gudrun Utas.
Efter det kan man börja snacka om den "rena" kärnkraften!
Det finns en väg ur detta: minska elkonsumtionen, stäng kärnkraften och satsa på att ta omhand allt skrot som redan ligger runt världen och pyr. Barn förstår den logiken.
Kärnkraft förgiftar från brytning till slutförvar (som inte finns än!). Det kommer man inte runt, även om man kan minska brytningen med olika tekniker.