Tack m_robban för du uppmärksammade det här.
Jag var nog bland de första som läste och det gav mig ett par timmars fängslande läsning. Långt tidigare har jag läst Daniels tråd angående ombyggnad av en asynkronmotor för att sätta in magneter men reagerade inte särskilt då, men
något var annorlunda kände jag i alla fall då. Kanske var det engagemanget och det stora intresset och att få det hela genomfört?
Jag kände stooor glädje när han mot slutet fann sin livskamrat och det hjälpte säkert honom mycket.
Tack än en gång m_robban!
Vi måste veta att här finns också en verklighet.
Jag har upplevt i stort sett samma händelse i min bekantskapskrets för sådär 10-15 år sedan och det kändes vill jag lova. Samma kunnighet, samma arbetsfrenesi, samma idéflöde, samma intresse, samma ålder, samma....... Mot slutet hände något och vår kontakt bröts. Tyvärr kanske.... men dessvärre visste jag knappt något alls om sådana situationer då. Det var en barndomsvän och en
mycket skicklig mekaniker. Redan i skolan tillverkade han en reaktionsmotor liknande den på tyskarnas V2 bomber. Den var monterad på en liten släde och vi körde med den på isen om vintrarna. Den lät fruktansvärt och kom upp i ofattbar hastighet minns jag.
RIP Daniel du satte dina spår här på jorden och nu är allt frid.
Livet är en strid och en kamp för överlevnad.
Är vi egentligen så annorlunda mot de andra däggdjuren?
Döden är en del av livet. Glöm inte det!
.... och det gäller faktiskt oss alla