Åsa Romson skrev:För att möta klimathotet och begränsa den globala uppvärmningen till max två grader måste världens utsläpp börja minska de närmaste åren. 2050 måste utsläppen vara nära noll. Först då har vi 50 procents chans att undvika en klimatkatastrof. Om detta är vetenskapen överens.
En liten bild....
Källa:
http://green-agenda.com/greenland.htmlOm man nu byter ut ordet "klimathot" och "klimatkatastrof" mot "värmeperiod" så låter det såhär:
För att möta värmeperioden och begränsa den globala uppvärmningen till max två grader måste världens utsläpp börja minska de närmaste åren. 2050 måste utsläppen vara nära noll. Först då har vi 50 procents chans att undvika en värmeperiod. Om detta är vetenskapen överens.
Jag tror dock vetenskapen inser att chansen att undvika en värmeperiod är lägre än 50%...
Jag tycker hon (Åsa Romson) både ser trevlig och klok ut. Det kanske räcker för henne att sluta upp med att lyssna på Al Gore och andra
klimatskatteförespråkare och börja söka lite information på egen hand.
Om hon kommer förbi här så ska jag bjuda henne på kokkaffe och torkat kött och ta mej tid att pokulera med henne...
---------------------------------------------------------------
EDIT:
Här kommer en google-översatt text:
Fram till år 1300 mer än 3.000 kolonister bodde på 300 gårdar utspridda längs västkusten på Grönland (Schaefer, 1997). Men även så tidigt som 1197, hade klimatet vänt mycket mindre gynnsam och drivis började dyka upp längs den viktiga handelsvägar (Lamb, 1995). svalt väder orsakat dåliga skördar i ett redan bräckligt klimat. På grund av de dåliga skördarna det var mindre mat för djur som resulterade i en minskad kött. Dessa förhållanden gjorde det ännu mer viktigt att handeln fortsatte med Island och resten av Europa.
På grund av en ökning av drivis längs Grönlands östkust hade segelled ändras. Fartyg fick gå längre söderut och sedan vända tillbaka för att nå bosättningarna längs sydvästkusten. Ju längre avstånd och ökad risk för is fick färre fartyg att besöka Grönland (Bryson, 1977). Ivar Bårdsson, en norsk präst som levde på Grönland från 1341 till 1364, skrev: "Från Snefelsness på Island, Grönland, den kortaste vägen: två dagar och tre nätter. Segling rakt västerut. I ... havet finns rev som kallas Gunbiernershier. Det var den gamla vägen, men nu isen kommer från norr, så nära de rev som ingen kan segla med den gamla vägen utan att riskera sitt liv. "(Ladurie, 1971.) I 1492 klagade påven att ingen biskop hade kunnat besöka Grönland i 80 år på grund av is (Calder, 1974.) Det är sannolikt att hans Grönland församling var redan döda eller hade gått vidare vid denna tidpunkt. Hermann (1954) konstaterar att under mitten av 1300-talet många grönländare hade flyttat till Markland (för närvarande Newfoundland) i jakt på en mer passande miljö, främst på grund av ett svalare klimat och över användningen av deras naturresurser.
Gravarna och ruinerna i Grönland visar att folket gjorde gör ett försök till civiliserade levande fram till slutet, men kylan och bristen på ordentlig näring tog en tung belastning (Bryson, 1977). Den tidiga grönländska vikingar var 5'7 "eller högre, men med cirka 1400, Lamb (1966) anger att den genomsnittliga grönländare var nog mindre än fem fot hög. Efter första världskriget skickade Danmark en provision till Grönland som fann resterna av de tidiga bosättningarna. I sina sista år var Grönlands vikingar allvarligt lamslagen, dwarflike, vridna och sjuka (Hermann, 1954).
Källa:
http://www2.sunysuffolk.edu/mandias/lia ... nland.html