24volt.eu

Ville inte skriva mer i Ämne om det är fler än jag som söker för att finna info om denna mojäng
Nu kanske jag har missat att hitta denn info men jag känner att jag behöver ha svar på en del frågor ang detta ämne.
1) Vad gör antalet spolar och magneter?
2) Vad gör lindningsvarven?
3) Vad gör styrkan på magneterna?
4) Hur spelar rotationshastigheten in på detta?

Nån som orkar förklara? Eller kanske påvisa en bra sida ang detta?

1. Förhållandet mellan antalet magneter och spolar avgör antalet faser.

2. Ju fler lindningsvarv, desto högre spänning. Dubbelt så många varv = dubbla spänningen.

3. Styrkan på magneterna gör att det går ström i koppartråden. Inget magnetiskt flöde, ingen ström. Större och kraftigare magneter orkar "pumpa" högre ström.

4. Rotationshastigheten fungerar som lindningsvarven. Dubbla varvtalet = dubbla spänningen.

Passar på och ställer en fråga jag också.
Finns det någon anledning till att det används så breda
magneter och spolar.
Borde det inte vara bättre med t.ex 10mm bred magnet och kanske 40mm hög.
Det skulle ju ta mycket mindre plats, men det fungerar kanske inte så bra?

Det hade varit intressant att bygga en liten modell av generatorn som man kan experimentera med, gärna driva den med en hastighetsreglerad elmotor och konstruera den så att man lätt kan testa med olika former på spolar och olika magneter, gärna bara med två faser för att göra det så lätt som möjligt.

Jag misstänker då att det skulle vara intressant att studera utspänningen vid olika belastningar och bl.a. försöka få en så perfekt sinuskurva som möjligt, jag misstänker att det sammanfaller med en optimal konstruktion.

För övrigt tror jag att en ferritkärna i pannkakan på bilden ovan borde öka effektiviteten?

Det är då viktigt att kärnan inte är elekriskt ledande för att undvika kortslutna virvelströmmar, en hembyggare jag läste om hade löst det väldigt smart genom att samla ihop materialet i en sandlåda med en magnet, blanda detta med epoxy och fylla spolarna med blandningen. Men det går säkert att få tag på färdigt järnpulver eller till och med pulver av någon lämplig legering med ännu bättre egenskaper. Man kanske även skulle kunna mala ner ferritkärnor från elektronikskrot.

Ja, man får nog bygga en liten modell och prova med, borde räcka
med ett par magneter och spolar för att kunna jämföra olika konstruktioner.
Det verkar som man kan ha magnetera på flera sätt.

Med en rätt konstruerad kärna kan man dessutom antagligen ha större spolar eftersom kärnan sluter magnetgapet så att man ändå kan ha ett mycket litet magnetgap på kanske under en millimeter trots att man har spolar som är en centimeter eller mer tjocka. Det enda som då begränsar hur litet gapet kan vara är precisionen, alltså hur litet man kan göra det utan att delarna skrapar emot varandra.

Nu kan jag naturligtvis vara helt fel ute, men jag tror i alla fall att det är så tills jag blir motbevisad.

Nu känns det klarare...tack Göran
Intressant att det är fler med ideer om denna mojäng, det verkar som att det finns en del att utveckla. Måhända har folk provat det mesta men inte med samma kraft som man får genom dessa öppna forum. Har varit med på en del forum där man hittat på nya grejer som kommer att revolutionera de uråldriga saker man diskuterat där.
Fram med ideer bara.........allt är inte skrivet i sten.

Ok jag fortsätter att ställa lite frågor.
Varven som lindas och som skapar den högre spänningen, räknas dessa horisontellt eller vertikalt eller är det resistansen i förhållande till vikten? Jag ser ju att du har en ny typ på gång där du använder kretskortsteknik med tunna skikt av "enkla" singel varv som jag antar sammankopplas
Har materialutformningen egentligen någon betydelse så länge den leder ström bra, skulle den kunna vara gjuten? Eller måste den bestå av ett "flertal" typ tråd eller liknande.
Ursäkta om jag svamlar

Varven räknas som just varv, hur de placeras har betydelse för flera egenskaper hos spolen men just antalet varv är det absolut mest betydelsefulla.

Det som alstrar spänningen och strömmen är förenklat förklarat hur många fältlinjer spolen tråd skär igenom och hur kraftigt fältet är och hur många gånger fältlinjerna skär igenom bestämmer tillsammans hur mycket energi generatorn kan ge. Man vill alltså att med en given magnet att spolen skall skära så många linjer som möjligt, men även maximera fältstyrkan vilket innebär att man försöker forma spolen så att magneterna kommer så nära varandra som möjligt, men samtidigt vill man minska förlusterna i spolen vid höga strömmar genom att använda så kort totallängd som möjligt på tråden och så tjock tråd som möjligt.

Det finns alltså många faktorer som verkar åt olika håll, skall man optimera en får man ge avkall på andra.

En kärna i spolen motsvarar ett större antal varv tråd vilket innebär att man kan minska antalet varv och därmed få plats med grövre tråd, samtidigt hjälper kärnan till att sluta magnetfältet så att gapet blir summan av avståndet från magnet till kärna och till motstående magnet. Men samtidigt fungerar en massiv ledande kärna som en kortsluten generatorlindning vilket man kan motverka genom att göra kärnan av mindre partiklar som är elektriskt isolerde från varandra, ju högre frekvens desto mindre måste partiklarna vara för att undvika förluster vilket är anledningen att man vid högre frekvenser oftast använde järnpulverkärning medan man i klassiska transformatorer för 50Hz kan nöja sig med att sätta ihop den av järnplåtar med en isolerande beläggning. Detsamma skulle man alltså kunna göra på en vindsnurra, men i praktiken är det antagligen lättare att få rätt form på kärnan genom att blanda järnpulver med epoxy.

Förmodligen kan man bygga en generator genom att rotera en skiva av aluminium eller koppar i ett magnetfält ifall skivan har en gap någonstans så att den inte kortsluter den genererade strömmen. Man kan testa principen genom att fästa en rund aluminiumskiva i en borrmaskin och låta den rotera mellan två magneter på varsin sida av skivan. Skivan kommer då att bromsas kraftigt av magneterna på grund av att det är en kortsluten generator.

Alternativt kan man alltså som oftast i vindkraftverk rotera magneterna och låta skivan bli stator, det blir då lättare att variera formen på skivan så att man inte kortsluter strömmen, man kan då också ta ut strömmen utan släpkontakter vilket ökar driftsäkerheten.

Det här är en blandning mellan kunskaper och spekulationer, fyll gärna i med sådant jag missuppfattat och korrigera eventuella felaktigheter.

Tackar för den förklaringen Kenneth.
Här är lite fler funderingar i bildform.
En sak slog mig precis, magnetflödets riktning måste väl vara rätt för
att det ska fungera?

På den första får man nog inte ut mycket effekt, för att det skall alstras ström måste magnetfältet växla.

Spänningen uppstår alltså när magnetfältet spolen passerer igenom ändras, ju snabbare desto högre späning. Snabbast ändras den när det växlar.

Järnplåten tror jag inte är någon bra idé, den motverkar växlingen av magnetfältet, dessutom kommer den att fungera som en kortsluten lindning vilket kommer att bromsa och alltså omvandla rotationen till värme.

Ja, den första var nog inte så bra när man tänker efter.
Men järnplåt används väl i dom flesta pannkakor så helt fel
är det nog inte, den följer ju magneterna så det borde inte
bli värme, men frågan är om den förstärker
eller kortsluter magnetfältet?

Järnplåten förstärker magnetfältet med nästan det dubbla. Har man en plåt på andra sidan av spolarna också, så förstärks magnetfältet ytterliga.

Skall järnplåten göra bäst nytta bör den koppla ihop magnetfälten från magneterna två och två, täcker den hela borde nyttan bli tveksam ifall jag tänker rätt. Men det är det ju inte säkert att jag gör.