July 12 2007

[Göran]

Scott came up last night to carve some blades...

Man måste få skoja lite också, om än på Norrlands-engelska och om personerna på http://otherpower.com



Hasse heter mannen på bilden och han har ett litet snickeri i källaren på vandrarhemmet som han driver tillsammans med sambon, Monika. Hasse som är glad och hjälpsam sågade till plankorna åt mig så att de blev lika långa och vinklarna raka.

Vandrarhemmet är för övrigt billigt, trevligt och välkomnande, så det är ett bra alternativ för dem som är ute och åker efter E45:an.
http://www.jarjagarden.se/




Sedan var det dags för mig att förstöra bladen med sticksågen. Den här formen fick de i alla fall efter att jag använt kalkylatorn från 24volt.




Vinklarna passar och nu är det bara resten som återstår, att karva ur dem så att de får rätt tjocklek och vridning.




Under förra veckan kom stålskivorna också, totalt tio stycken. Fem av dem har fyra extra bulthål, gängade M12. Utan dem går det inte att sänka skivorna mot varandra när magneterna sitter på plats. 24 magneter av den storlek jag använder räcker för att lyfta en bil, så det är ingen mening att ens försöka.



Det är inte ofta någon tittar in i min sommarverkstad (bänken på bilden), men här simmar en bäver förbi.




Dåligt väder (i verkstan) gjorde att jag tog ett litet avbrott på fem dagar.

Nu har jag varit och köpt mer lindningstråd, för nu lämnar jag det allra enklaste. Min senaste teori är att kunna bygga en generator som styrs av en hel serie shuntregulatorer. Detta har blivit möjligt tack vare att grabbarna på http://alternativ.nu lyckats lära mig elektronik under regnavbrottet.

För att det här ska fungera måste jag även linda generatorn med olika dimensioner av lindningstråd och det är nästan hopplöst svårt att räkna på det hela, men det ska gå och då bör generatorn ge 50-100 % högre effekt vid 10 m/s, jämfört med en normal PMG. Jag kan också låta generatorn uppnå laddspänning redan innan 2 m/s, utan att det påverkar toppeffekten och att den brinner upp vid kraftig belastning.

Elektronikkomponenterna har kommit, så shuntregulatorerna kan jag bygga nu, men jag har bara fått tag på 1 liter polyesterplast, så jag vet inte när jag kan få den första generatorn klar. Trots att jag siktar på världsrekord för permanentmagnetgeneratorer , ska jag försöka använda hälften så många magneter som normalt.

I övrigt har jag fått tag på alla rör och allt står jag behöver till själva vindkraftverket, så förhoppningsvis ska det inte dröja allför länge innan jag kan visa upp min "Wind Monster Charger".

[Göran]

Idag var det fint väder i verkstan så jag passade på att såga och fila de rör och ståldetaljer jag behöver till vindkraftverket (en del återstår fortfarande). Jag hade oroat mig för just den här biten, men det gick fantastiskt bra, trots att godstjockleken var 6 mm.
Jag återkommer med bilder när alla bitar är klara.

I början av nästa vecka ska jag försöka få delarna ihopsvetsade och om jag lyckas räkna ut hur monstergeneratorn ska lindas, kan vindkraftverket vara uppe och flyga om en dryg vecka, men det beror på vädret i verkstan.

Vissa stunder funderar jag på att linda generatorn på vanligt sätt och skippa de fem shuntregulatorer som ska reglera den, men det ska gå. Allting går!




Mer än så hann jag inte idag för loket måste luftas också.

[Tompaiuppsala]

Måste åter säga att det är mycket intressant att följa ditt projekt. Jag har själv mer eller mindre avslutat mitt och inget nytt att förtälja.
Dock vill jag nämna en sak. Generatortillverkningen var en relativt lätt sak, den ger vad den ger. Att sedan matcha rotorbladen och optimera kraftverket var svårare. Eftersom jag inte har karvat i trä eller gjort några beräkningar på rotorbladen har jag mixtrat med PVC-rör. Det handlar inte bara om att "ta i" lite på diametern och få ut maximalt av sin generator.
En insikt jag fick är att en rotor med stor diameter snurrar långsammare än en med kortare diameter vid samma vindhastighet. Om strömproduktionen är beroende av varvtalet så kan man tjäna på att göra en mindre propeller även om den teoretisk ger lägre effekt.
Jag har kapat mina blad och rotordiametern är nu ca 15 cm kortare. Rotorn ska teoretiskt inte kunna ge samma effekt men den snurrar snabbare och ger lika mycket ström som den ursprungliga.

Man lär sig hela tiden något, det är också det som är kul i ett sånt här projekt.
[/code]

[Göran]

Ja, det där med att matcha blad och generator är lite lurigt och träffar man rätt får man se det som ren bonus.

Mäter man hastigheten ute vid vingspetsarna på stora vindkraftverk kan den vara otroligt hög. En 90-metersturbin skulle nå överljudshastighet ute vid vingspetsarna redan vid 72 rpm (om jag inte räknat fel i all hast), så det går undan även för stora turbiner, trots lågt varvtal.


Nu när jag är hemma igen ska jag passa på att köpa mig en rundfil, för vissa detaljer blev lite knöliga att få runda med en plattfil, men det gick.

[Tompaiuppsala]

Törs man fråga om hur det går för dig. Har du någoting kvar av dina fint tillsågade rotorämnen?

Eller har de blivit kaffeved i stugan?

[mixter]

Har du ett lok avundsjuk jag blir, själv får jag nöja mig med ett lite mindre. Har renoverat detta åt ett museum och passade naturligtvis att ta en sväng Jag har bara gjort motorn funktionsduglig Nya ventiler + lite annat fixat tändningen mm. 2 cyl 1ooo cc sidventilare låter gott

Premiärtur i onsdags första på 7 år

[Göran]

Tompa, jag har varit hemma några dagar igen, så just nu händer ingenting, men imorrn åker jag upp till stugan igen.

mixter, jag skojade bara. Jag har inget lok. Vilken rolig grej du renoverade. Vad är det?

[mixter]

Tråkigt ett lok måste man ju ha
Det är ett litet lok från en torvmosse som har blivit museum. Det användes till att dra hem vangnarna (6 st ) med torven som var bruten (grävd). Min far drev denna torvmosse när jag var liten så det var naturligtvis jätteroligt att köra det igen.

[Göran]

Aha! Kul! Torvmossar känner jag till, men jag har aldrig hört att man haft järnväg till dem förut. Intressant!

[Göran]

Don´t try this at home!

Full fart i "verkstan" igen, men som vanligt hade jag klent med verktyg.



Turbinbladen gick skapligt bra att få jämna genom att spänna fast och slipa två åt gången.




Innan jag började med bladen sågade och borrade jag till de sista ståldetaljerna (svetsas i morgon). Att borra upp hålet för axeltappen tog flera timmar eftersom jag inte har någon borr så stor som 40 mm. Istället borrade jag 60-70 små hål och sedan filade jag hålen runda. När allt var klart upptäckte jag att hålen hamnat fel så nu pekar turbinbladen rakt uppåt. Istället för ett vindkraftverk har jag gjort en helikopter.




Efter misslyckandet med fyrkantröret gick jag loss på turbinbladen istället.




Den ena sidan gick bra att göra och sedan var det "bara" undersidan kvar, men jag började med ett blad eftersom ett misslyckande hela tiden ligger i luften.




Ovansidan hade jag slipat ned med en rasp, men nu bytte jag taktik för att det skulle gå fortare. Först sågen och sedan stämjärnet, men några kvistar gjorde att farligt mycket trä lossnade. Jag vet inte än om det blev för mycket.




Här är det inte helt klart, men mer än så hann jag inte på en dag.




Det är lugnast vid datorn för där är det så lätt att ändra om något blir fel.
Här är nästa projekt.
Vad det är och hur den fungerar avslöjas först när serietillverkningen är igång, men detta är så nära perpetuum mobile man kan komma.

[Göran]

Idag åkte jag till Rolle som har en rejäl verkstad för att få grejerna ihopsvetsade.




Detta är i stort sett vad som behövs. Det som saknas är fästet för statorn, men det väntar jag med.



Svetsat och klart.




Jag behöver såga upp en öppning i armen till fenan så att den kan röra sig inom en vinkel på 100° på det minde röret. Varför vinkeln ska vara 100 och inte 90° har jag aldrig förstått, men allt måste man inte förstå.

Normalt brukar man vinkla navet ca: 4° uppåt, men eftersom jag använder en axeltapp och inte ett bilnav, behövs inte det för turbinbladen kommer tillräckligt långt från masten i alla fall.

Armen till stjärtfenan kapar jag om det behövs när jag har vägt hela stjärtpartiet. Det gäller att räkna ut vridmomentet så att turbinen vrider bort från vinden vid önskad vindhastighet. Normalt brukar det ske vid 10 m/s, men eftersom jag gör en speciallindning av generatorn bör den klara dubbla vindhastigheten och det skulle innebära 3 kW och en ström på 250 ampere! Detta är rena vansinnet, men jagar man världsrekord så gör man.

[tompas11]

Tycker det är mycket intressant och ibland väldigt roande att följa ditt vindkraftprojekt. Kul att du delar med dig av arbetet. Jag kommer med spänning att följa fortsättningen...

[Göran]

Kul att du gillar projektet, Tompas. I morgon ska grejerna målas.

[Tompaiuppsala]

En del av semesternöjet att se andras projket

Bladen blir ju jättebra, eller hur?

Är axeln lagrad och hur har du gjort det?

[Göran]

Tompa, jag vet inte om jag vill påstå att bladen blir bra. De är redan en centimeter smalare än de bör vara och innan jag är klar har jag förmodligen gjort tre stycken tandpetare.

Jepp, det sitter ett lager i navet så det snurrar fint trots att axeln är fastsvetsad.




Jag väntar lite med målningen för det är två grejer som saknas, stag för fenan och statorn. Lite grundfärg för att skydda grejorna mot rost har jag lagt på i alla fall.




Nu börjar det vara dags för den svettigaste delen, generatorn. Här är lite lindningstråd, men det kommer inte att räcka eftersom jag kommer att linda spolarna med olika dimension av tråd.




Inget får lämnas åt slumpen och då är en varvräknare ett måste. En miniräknare för 10 kronor duger bra som varvräknare. Inne i räknaren sitter en tunn folie och tejpar man två trådar över "lika-med-knappen" kan man få den att räkna upp ett steg för varje kortslutning. Först trycker man på "1" och sedan på "+" och "=". Varje slutning gör sedan att den räknar upp med 1. Mer om detta senare.




Detta är ett måste, men hur 30 ampere ska räcka för ett monster som det här vindkraftverket begriper jag inte.




Vindkraftverk är inte bara några ihopsvetsade rör, det är elektronik också, i alla fall om man ska bygga en generator med "elektrisk växellåda". Utan grabbarna på http://alternativ.nu hade jag aldrig fixat det här. De är både kunniga och hjälpsamma och ett stort tack till dem.
Prylarna ska också räcka till en shuntregulator.

Ja, det var väl allt för den här gången och håll i er för nu åker vi.