av Karro 28 okt 2010 06:36
Stålskivor eller järnskivor används för att förstärka magnetfältet, vilket i sin tur gör att det behövs färre varv i lindningen. Det går bra med aluminium, plast eller trä, men då får man dubbla varvtalet i spolen istället. Det finns också andra bieffekter som kan uppkomma om man inte använder järnskiva, som om magneterna sitter närmare varandra på bredden än över luftgapet och det inte är en järnskiva, så tappar man ännu mer magnetfält och man behöver linda ändå fler varv. Luftgapets storlek gör också att magnetfältet minskar.
Koppartrådstjockleken bestämmer hur hög ström man kan få ut ur generatorn och antalet varv i lindningen, kombinerat med magnetfältets stryka, bestämmer hur många volt generatorn ger.
I princip vill man använda så mycket koppar som möjligt i luftspalten. Begränsningen blir lätt att man inte får plats med så mycket som man vill. Fyller man utrymmet med tjock tråd och få varv, så får man hög ström men förhållandevis låg spänning. Använder man tunn tråt och många varv får man hög spänning och låg ström.
Effekten och förlusterna är dock ungefär densamma. Eftersom det blir trångt att få plats med så mycket koppar som man vill, så satsar man för det mesta på att göra magnetfältet så kraftigt man kan, för det är det enklaste sättet att öka uteffekten.
Eftersom allt påverkar, skulle jag rekommendera att du bygger något som någon annan har provat ut och som du därmed vet i förväg hur det ska se ut och vilken uteffekt det kan ge. Kopiera en färdig ritning.
Alternativt kan man bygga sina magnetskivor, sätta en testspole imellan, snurra på generatorn, mäta spänningen ut från sin spole och därifrån beräkna hur många varv man behöver. Så dividerar man utrymmet med antalet varv och får trådtjockleken. Då får man hur hög ström man kan få. Multiplicerar man strömmen och spänningen får man uteffekten. Blir det får lite uteffekt, kan man öka luftspalten mellan magneterna, göra om proceduren och se om uteffekten har ökat.